That's just sad
En helt vanlig lördag kväll, staden är tyst med folket festar hårt inne i det sunkiga lägenheterna. Sprit, rök och spya är lukten man känner när man kommer in. Inget känndes speciellt annorlunda för jag vet inte att det var den här dagen som skulle ändra min syn på dig. Min sätt att tänka och skriva med dig skulle förändras. Känslan när du stirrade på mig när jag kom in gjorde mig glad. För du var just den ända som fick mig att må så bra. Men känslan av att hon satt bredvid dig var inte lika rolig. Allting vart svart och pärlor växte i mina ögon. Inte just då! Men senare vid det ända stället där man kan ta sig upp.
Att något så litet i dina ögon kunde vara så stort i mina. Hur tänker vissa människor egentilgen? Jag förstår inte. Av alla människor så valde du henne. Den ända flickan på hela jordklotet jag vill gå fram till och ge en stor fet smäll. Jag vill stå och skrika på henne och kalla den flickan det fulaste svordomarna jag lärt mig. Men du valde henne. Vad jag än säger så kommer du aldrig ändra dig. Vad jag än gör så ändrar du dig inte. Hon är för vacker för att någon skulle släppa henne så lätt. Är jag avundsjuk? Va tror du? Den ända pojken jag någonsin viljat ha sooo bad, är nu i händerna på henne.
Kärleken är aldrig lätt som en plätt. Den människan som påstår det är en dåre, den kan aldrigha upplevt riktig kärlek. För kärlek är tufft och man måste kunna vara stark för att klara av den. Jag är stark, för jag är glad för hanns skull. Eller snarare försöker vara glad. Men det är inte alltid lika lätt.
Kommentarer
Postat av: Ebba Karlsson
Fint skrivet! Finns för dig<3
Trackback
