´

---

oj allt har plötsligt ändrats. Känner som om jag skrapar en trisslott varje dag. Har nu i cirkat en månad skrapat fram dem finaste dagarna i mitt liv. Plötsligt hände det, fick en nitlott och världen rasade samman. Nu står man själv kvar. Ingen vinns på lotten. Är det bara att fortsätta skrapa eller blicka tillbaka på dem med vinnst på. Gråta över vilken lätta det var när man såg de man ville se. Eller gråta över den lott som nyss skrapades idag. Eller inte gråta överhuvudtaget och kanske möta morgon dagen med ett leende? Livet är banne mig svårt. Men varken du eller jag kommer knäckas av den.